Regn regn och ny säng!

För första gången sedan i början av maj då jag och min sambo separera så känner jag mig ensam. Det är nästan en obehaglig känsla som borrar sig in i benmärgen då jag även känt mig sviken och puschad bort istället. Som om vissa vill att jag ska må skit, som att jag förtjänat att vara ensam. Det blir som ett slag i ansiktet. Visst har jag haft några problematiska dagar och kvällar men de är inte som denna. Det är så tomt. Min dotter är dessutom hos sin pappa så jag har inte ens sällskap av henne. Ligger i min bäddsoffa och tittar på film *Brudens bästa vän*